Hej på er!

Nu flyttar bloggen till http://www.dekaminski.se - som blir personlig huvudsida och blogg i ett. Jag har trivts jättebra med att blogga på Webb-Öp, men känner att det är dags att bygga nytt. Jag vill dessutom helst komma bort från att främst kommentera frågor rörande fildelning och The Pirate Bay och då känns en nystart som ett bra steg.

Tack för strålande fina ett och ett halvt år, Finland! Vi ses nog igen, förhoppningsvis snart!

PS. Sidan på http://www.dekaminski.se är inte helt klar, men styr om alla bokmärken dit för det är där saker kommer hända framöver.

Uppsatsarbetet fortgår, och med det även funderingar kring framtiden. Vad jag själv ska göra i vår har jag på det klara (mer om det senare), men jag är inte helt övertygad om hur mitt framtida bloggande ska se ut. Mitt intresse kring internet är bredare än vad som har kommit fram i den här bloggen, och framförallt tycker jag att jag inte förmått mig själv att nå ut med det jag tycker är viktigt.

Jag har därför lovat mig själv att som julklapp bygga om www.dekaminski.se till en bredare blogg, där man kommer kunna följa mina intresseområden på ett vettigt sätt. Mer om det framöver. Innan jag försvinner härifrån kommer jag skriva ett längre inlägg där jag förklarar tanken med flytten, så att alla vet var jag tar vägen och varför.

Tack för ett trevligt år (och några månader) Webb-Öp!

Ps. Ni har väl inte missat att Cybernormer precis släppt en forskningsrapport som sammanfattar den första fildelningsundersökningen (ja, den som visar att 75% av kidsen inte bryr sig om lagstiftning mot fildelning).

Min bloggskugga fortsätter, men jag vill ändå göra lite reklam för årets sista Juliagruppsarrangemang: "Nät och samtal IV: Bli din egen internetleverantör" som imorgon tisdag körs ihop med Sics, Swedish institute for computer science, i Stockholm.

Såväl Rasmus Fleischer som Christopher Kullenberg har redan hunnit blogga om hur gränserna för vad som _egentligen_ är en internetleverantör alltmer tycks suddas ut. Jag köper visserligen en uppkoppling till internet från ett specfikt företag (ärligt talat två, eftersom digital-tvn går via en helt annan operatör och kabel), men tar det verkligen stopp där? Är jag ute på _internet_ så fort kabeln gått ut från mitt hem, eller finns det andra aktörer som jag kan och kanske bör ta hänsyn till? Vem ansvarar jag som nätanvändare inför?

För att förstå spelet, en del av det vi kallar nätpolitik, är det därför också bra att reda ut härvan av ansvarsfördelning, informationsövergångar och digitala flöden.  För att citera Christopher Kullenberg:

Internet är ett hack, en överkodning på existerande kabelinfrastruktur. Låt oss skruva tillbaka tiden sisådär femtio år och spana in följande bild:

Nätpolitik inkluderar de diken, antenner och satelliter som det paketswitchade nätet sedan kan nyttja som infrastruktur.

Man kan även tänka sig samma resonemang åt andra hållet. Är jag slutkund när jag tagit del av det bredband mina internetleverantörer säljer till mig? Om jag delar ut min uppkoppling, eller för den delen leverar någon form av egna tjänster via den uppkoppling jag har, torde inte jag då kunna ses som en liten och väldigt väldigt väldigt småskalig internetleverantör?

Även här blir ansvarsfrågan intressant. Med den uppsjö av tjänster som man som hushållsinternaut kan erbjuda följer också funderingarna kring om i hur många led man också är ansvarig utåt. Man skulle kunna tänka sig en internetleverantörskedja som sträcker sig väldigt långt, om man vill läsa resonemanget lite luddigt. Det är då de stora frågorna måste väckas, eller som Rasmus Fleischer skriver:

Frågan måste ställas vilka nättjänster som alls ska vara tillåtna.

Diskussionen kan få börja ungefär nu, eller varför inte på tisdagens seminarium med Juliagruppen feat. Sics (eller det omvända om man så vill).

Jag är inne i en period när jag har så mycket annat att göra att bloggen hamnar lite i skymundan. Det är så det får vara ibland. Vill i alla fall passa på att tipsa om några läs-, lyssnings- och evenemangstips.

Lästipsen är svårvalda. Ämnet är ACTA, det superhemliga handelsavtalet som med lite otur kan förstöra internet och en massa annat, utan att vi har någon aning att det ens är över oss. Det finns sjukt mycket att läsa om det här, men jag vill i alla fall tipsa om några såväl läs- som trovärda källor. Häromdagen skrev Daniel Risberg en riktigt omfattande och pedagogisk genomgång om turerna, och idag skrev Isobel Hadley-Kamptz på Expressens ledarsida om just det här. Läs!

Helgens lyssningtips är det radioinslag i vilket Måns Svensson från Cybernormer får möjlighet att prata anonymitet, fildelning och sociala normer utifrån den undersökning projektet gjort hyfsat nyligen. Klart pedagogiskt och väl sammanfattat! Som kopplat lästips, missa inte heller det öppna brev fildelningsforskaren Jonas Andersson skickat till The Economist efter ett missvisande artikel.

Är man i Göteborg nu i dagarna kan man med fördel besöka Fscons, som är en konferens med fokus på social förändring genom teknisk öppenhet. Imorgon håller Juliagruppen i en presentation och en workshop, där båda handlar om olika aspekter av nätneutralitet. Workshopen torde rimligtvis vara mer praktiskt inriktad. Mer info finns på Juliagruppens hemsida. Väl mött!

Imorgon inleds Internetdagarna.se i Stockholm. Under tre dagar kommer alla möjliga aspekter av internet behandlas i 60 olika typer av sittningar, debatter, paneler och föreläsningar. Vi från Juliagruppen är inblandade i tre av dessa, alla på tisdagen.

Klockan 1100 deltar Christopher Kullenberg i en paneldebatt med det klatchiga namnet "Revision av EU:s telekompaket / E-komdirektivet", där han ska presentera sin (och vår) syn på telekompaketet och varför vi tycker att det är så himla viktigt att det inte tjabblas bort. Hans tagline är "nätneutralitet", som man väl kan anta beskriver perspektivet han utgår från.

Klockan 1340 sitter Isobel Hadley-Kamptz i paneldiskussion om "Användarnas integritet". Tanken är att behandla de hot och möjligheter som rör integritet kopplad till bland annat internet och den digitala arenan, och kanske även problematisera integritetsbegreppet så att det inte bara blir ett verbalt tillhygge för alarmister.

Klockan 1715 håller jag i ett samtal med Victor Möller från Open Internet. Victor är också VD för Black Internet, den internetleverantör som Stockholms Tingsrätt tvingade stänga av The Pirate Bay mot hot om vite. Samtalet kommer kretsa kring öppenhet och ansvar på internet, vem som ska bestämma innehållet och hur man kan bemöta de restriktiva gränsdragningar som allt oftare tycks vara på sin plats.

Såväl Christophers, Isobels och min programpunkt finns förstås också noterade i Juliagruppens fina kalendarium. Förutom oss tre kommer vi ha en handfull andra Julior på plats, så vill man träffa oss är det här ett bra tillfälle. Vi kommer förstås finnas på plats även under mingelfrukosten, mingellunchen och mingelmiddagen (om man alltså vill mingla med oss).

Ni har väl förresten inte missat att vi också bloggat rätt frekvent på Internetdagarnas hemsida? Såväl jag som Karin Ajaxon, Lisa Magnusson och Christopher Kullenberg har fått varsin bloggpost att förvalta. Jag tycker vi lyckats rätt bra.

Inatt kraschade servern som Piratbyrån hostas på. Det jobbas med att försöka få upp den, men om Piratbyrån och en del andra sidor som hostas på den inte är tillgängliga så vet ni varför. Förhoppningsvis går datan från servern att rädda. Tjing!

Stockholms Tingsrätt ger oss en ny dimension till det här med det öppna nätet. Enligt P3 Nyheter förbjuder nu Tingsrätten Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm-Warg att befatta sig med driften av The Pirate Bay.

Tidigare har tingsrätten beslutat att leverantören Black Internet måste stänga sajten. Det gjorde man, men när sajten fortsatte fungera via andra operatörer så vänder sig nu Tingsrätten mot personerna bakom sajten.

De ska betala 1 miljon kronor i böter om de fortsätter driva Pirate Bay.

Det här är problematiskt. Först och främst tvivlar jag på att någon, ens Tingsrätten, kan ställa utom rimligt tvivel vem som _egentligen_ driver siten just nu. Därtill kan man ju fråga sig hur ett sådant här förbud ska efterlevas. Peter Sunde twittrar talande om det här:

http://bit.ly/3LeX5G Swedish court orders people living outside of the country to not be involved with something they're not involved with.

Mina tankar dras direkt till de brittiska asbo-lagarna, som är att likna med fostrande lagar mot lösdriver och antisocialt beteende. I Storbritanien har med lagstiftning tvingas folk att sluta låta för mycket, spotta på gatan, ha högljutt sex, ha huvtröjor, köra bil och allehanda andra pryttlar. Här försöker man alltså tvinga två snubbar att inte logga in på en specifik webbplats.

Det här är inte juridik, det är fåneri! Man har alltså försökt förbjuda personer som inte lever i Sverige att ha tillgång till en sida de inte har med att göra, och som förövrigt inte heller den bor i svenska nät. Hur tänkte man här?

PS: Dessutom är Monique Wasteds formulering "nu har vi fått ett förbud mot Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm" otroligt humoristisk, vilket också Lisa Magnusson så skarpt noterar.

Idag skriver Cybernorm-trojkan Håkan Hydén, Måns Svensson och Stefan Larsson på Newsmill om hur jakten på fildelare har svag acceptens i samhället.

Vare sig rättegången mot The Pirate Bay eller införandet av Ipredlagen har förändrat de tillåtande sociala normerna i förhållande till olaglig fildelning. Däremot avstår fler unga människor idag än vad som var fallet i början av året från att fildela. Det gör de på grund av rädslan att åka fast och straffas.

Artikeln är i grund och botten en mer överskådlig presentation av den undersökning jag refererade till när jag skrev på Newsmill med anledning av halvårsdagen med Ipred. Då skrev jag om att de lagar och regleringar som kommit måhända påverkar fildelningsstatistiken och de vanor folk har, men att det snarare än på en normförskjutning i så fall beror på rädsla. Mer om det presenterar Hydén, Svensson och Larsson idag:

Trots att de tillfrågade inte känner något socialt tryck att avhålla sig från fildelning har andelen ungdomar som aldrig fildelar ökat från 22 procent i februari till 39 procent i september. I den meningen har lagen haft viss effekt - fler unga människor avstår från olaglig fildelning i dag än vad som var fallet i början av 2009.  Men de gör det som ett resultat av en rädsla för att åka fast och bestraffas och inte på grund av att det sociala landskapet har förändrats. Ungdomarna köper inte de argument som lagen vilar på och det gör inte heller de människor som finns i ungdomarnas omgivning. En del av ungdomarna viker sig dock för makten och hotet om bestraffning.

Det här är en del av en mycket viktig diskussion. Ska lagen vara grundad i sociala strukturer, eller ska lagen omforma dem enligt lagstiftarens önskan? Om det skriver Måns Svensson klokt i sin initiala bloggpost om den nu omskrivna undersökningen.

En möjlig konsekvens är att vi får en laglydig ungdomsgeneration, men som lyder och samtidigt saknar egentlig tilltro till samhället i allmänhet och rättsväsendet i synnerhet. Jag tänker mig att en sådan utveckling vore direkt dålig.

The Pirate Bay tycks vara svår att nå. Flera av systersidorna är också nere, och felanmälningarna duggar tätt såväl på IRC som av någon anledning också på en jättegammal post här på bloggen.

Senaste informationen finns alltid på IRC, kanalen #thepiratebay.org på EFnet. I korta ordalag kan man nog dock konstatera att gänget som roddar siten nu har rätt många bollar i luften.

Förutom barnafödande, fylleslag och fulkod ligger också hela tiden hot om nya stämningar överhängande. De gånger jag får tag på gänget jobbar de för fulla muggar med att stabilisera uppkopplingar hos ISP:er som vågar hosta siten. Däremellan får vi nog tyvärr leva med vissa driftstörningar.

PS: Felanmäl inte driftstörningar hos mig, jag har inte full koll på vad som är på gång just nu.

Stefan på Cybernormer skriver i ett långt (och mycket, mycket läsvärt) inlägg om hur nätpolitiken tycks gå från motstånd till skapande. Som en prolog till vad som komma skall skriver han bland annat om perioden då diskussionen om fildelning varit den hetaste nätpolitiska frågan, och hur det nu håller på att utfasas:

Kanske kan man säga att nånstans runt 2002 till 2008 därmed blev nätaktivismens trotsålder, tonårsperioden när man skulle bråka med etablissemanget, med de regler som fanns, bryta mot utegångsförbud och svära i kyrkan. Tiden när internet var punk. Detta var tiden när segare strukturer bjöd upp till kamp och estetiken här var tydlig: piraterna började segla: i bukter, byråer och partier. Men nu, när det bubblande tonårstrotsiga varit med ett tag förändras spelplanen, i takt med några av dess aktörer.

Jag har själv ofta känt att det varit dags att bygga något kreativt, något nyskapande - och det är också därför jag blivit otroligt glad när Juliagruppen seglat upp och börjat hitta sin plats i nätvaron.

Jag  menar, visst var Piratbyråns mest punkiga perioder både nödvändiga och dessutom väldigt roliga. Mycket av mentaliteten fanns dessutom både pre- och post-Pb, men ändock. Det kan vara så att det är dags att inte _bara_ mucka och racka ner på saker, utan också börja bygga. Bygga både framåt, uppåt och ditåt.

Det svåra är att bolla både motstånd och byggande på ett kreativt vis. Vid mitt anförande på Parley pratade jag bland annat om att en grundhållning till de internetreglerande direktiv som kommer bör vara konsekvent avvisande, just eftersom jag är övertygad om att även det fåtal ruttna russin som kan komma ur kompromisser av olika slag ihop kan bli en riktigt genomrutten kaka. I verkligheten kan förstås det praktiska arbetet se annorlunda ut, men principen bör nog ändå vara "nej till reglering" så länge arbetsklimatet ser ut som det gör. Det viktiga är dock vad man gör förutom att säga nej, förutom att jobba mot saker.

Slagordet "vi bygger!" eller "vi bygger om!" har varit frekvent använt i arbetet kring We Rebuild, och jag tror att det är viktigt att ta fasta på. Se att protesterna kan vara en led i medvetandegörandet och (den stundtals nödvändiga) brandkårspolitiken, men att det långsiktiga arbetet måste vara byggande.

Det finns en aktivism som på ett annat sätt vill bygga, på ett annat sätt vill skapa nya strukturer baserat på en etik som har fötts ur nätverkets förutsättningar, ur internets möjligheter snarare än risker. Kort sagt, som att en gryende våg har börjat rulla där fröet är sått för en trovärdig övergång från en motståndsidentiteten i en projektidentitet. En förståelse i att det går att delta, det går att påverka, och det går att förändra – lagarna är inte huggna i sten.

Läs _mycket_ gärna hela Stefans text på Cybernormer, och kommentera ännu hellre. Det här är en viktig diskussion som kräver deltagande.