Idag svepte så Ipredvågen över Sverige. Lisa Magnusson har i dagens Aftonbladet nog levererat en av få läs- och tänkvärda analyser. Precis som många misstänkt lämnades också den första anmälan om informationsföreläggande - alltså ett krav på utlämning av personuppgifter bakom ett visst IP-nummer. Först ut var, inte helt oväntat, ett gäng bokförlag med Guillou/Marklunds Piratförlaget i spetsen.
Visst, visst. Folk är upprörda. Men vi gör så här, vi kikar lite på delar av anmälan,som beskriver hur upphovsrättsinnehavarna snokat reda på informationen om IP-nummer. Här kommer ett sött citat som inledning:
Bilagedelen beskriver hur de gått tillväga mer konkret:
Problemet är det kommit till min kännedom att det här är en stängd och helt privat FTP-server. Bokförlagens piratjägare har inte haft legitim tillgång till den här servern, eftersom ingen utomstående kan komma åt den. Hur har informationen och datan då samlats in?
Sitter piratjägarna och systematiskt hackar servrar och datorer i jakt på bevismaterial är det ju problematiskt. Är det så att någon klantig och/eller mindre nogräknad person tappat eller glappat sina inloggningsuppgifter är det mig veterligen fortfarande att se som dataintrång. Det här är viktigt. Ser branschorganisationerna det som att vilka metoder som helst är tillåtna har vi ett stort problem på halsen
Visst, visst. Folk är upprörda. Men vi gör så här, vi kikar lite på delar av anmälan,som beskriver hur upphovsrättsinnehavarna snokat reda på informationen om IP-nummer. Här kommer ett sött citat som inledning:
För att beskriva hur intrånget gått till har skärmavbilder tagits i samband med den bevissäkring som skett av verken. Skärmavbilderna är skapade genom att en kopia tagits av vadDet är säkert en korrekt beskrivning, men vilken dataanvändare som helst sitter nog och småler lite när det står att man använt sig av bildbehandlaren Paint. Antagligen är det väl noterat för att man inte ska tro att de använt sig av Photoshop eller kanske Piratbyråns Bevismaskin.
som i varje moment synts på datorns skärm varefter varje ögonblicksbild klistrats in i programvaran Paint. Bilderna har därefter skrivits ut.
Bilagedelen beskriver hur de gått tillväga mer konkret:
Bilagor:Okey, de har alltså gått in på en FTP-server, rotat fram rätt kataloger och _bevisat_ detta med hjälp av skärmdumpar. Det betyder alltså att det här ännu inte rör något öppet fildelningsnätverk som Direct Connect eller Bittorrent, istället handlar det om slutna fildelarringar över protokollet FTP.
1. Lista på verk,
2. Utskrift från RIPE,
3. Kartläggning,
4. Screenshot på kataloger i FTP-serverns /,
5. Screenshot på underkataloger i katalogen AUDiOBOOKS,
6. Screenshot på underkatalogen SWEDiSH,
7-10. Screenshots från övriga kataloger,
11. Screenshot på att nedladdning av GW Perssons "Den som dödar draken" pågår.
Problemet är det kommit till min kännedom att det här är en stängd och helt privat FTP-server. Bokförlagens piratjägare har inte haft legitim tillgång till den här servern, eftersom ingen utomstående kan komma åt den. Hur har informationen och datan då samlats in?
Sitter piratjägarna och systematiskt hackar servrar och datorer i jakt på bevismaterial är det ju problematiskt. Är det så att någon klantig och/eller mindre nogräknad person tappat eller glappat sina inloggningsuppgifter är det mig veterligen fortfarande att se som dataintrång. Det här är viktigt. Ser branschorganisationerna det som att vilka metoder som helst är tillåtna har vi ett stort problem på halsen
slcr
Bevismaskinen var väldigt trevlig den också, grattis till 100000 besökare också.