Uppsatsen börjar likna en helhet, och då börjar också tankarna flyga iväg. Det är EU-val snart, vilket The Pirate Bay åskådliggjort med hjälp av en pedagogisk doodle. Eftersom de politiska åsikterna i TPB-gänget går isär nöjer de sig med att uppmana folk att faktiskt rösta, vilket väl är lite lagom myspysigt.

Jag jobbar till vardags inte partier, men det känns som att det häringa valet till EU-parlamentet är ett bra och faktiskt möjligt fruktbart vis att ändra den internetfientliga politiska riktning EU tycks röra sig i nu. Oavsett vad man röstar på för parti, så bör man kryssa en internetvänlig parlamentariker. Obs, viktigt!

Rasmus på Copyriot sammanfattar mina tankar kring valet otroligt pricksäkert när han skriver:

Därmed inte sagt att alla ska rösta på samma parti. Glöm det där kategoriska imperativet. Men att rösta är jättelätt, så gör det redan nu och säg åt andra att göra detsamma, för detta kan bli kul. (Ett varnande exempel: Alla gånger jag själv har tänkt vänta till valdagen – det vill säga i de flesta val där jag har varit röstberättigad – har det inte blivit av.)

Enda reservationen mot Rasmus ord är att jag faktiskt röstat tidigare, en gång när min fru hotade med skilsmässa om jag inte pallrade mig iväg till vallokalen för att rösta (dessutom på ett av henne utvalt parti, valfusk någon?)

Själv tänkte jag rösta på måndag. Väntar jag till valdagen kommer jag med stor sannolikhet glömma bort det. Vi ska nog göra det till en familjeutflykt och visa Agnes hur det går till när man lägger en papplapp i ett kuvert, och hoppas att man gör någon skillnad.

Om någon vill rösta ihop med mig och familjen så gör vi det alltså nu på måndag, vid femtiden i Ljungsbro bibliotek. Förutsatt att frugan inte lägger in något äktenskapligt veto mot tiden, förstås.

Vad jag röstar på är en hemlis, i alla fall tills jag röstat. Sen kan jag tänka mig att spilla ryktet.