Okey, förra inlägget var rätt hastigt nedskrivet i en våg av digital ångest. Jag kan själv se att det var lite otydligt formulerat, och några förklaringar är därför kanske på sin plats.
Först och främst: Jag är mycket nöjd med att Piratpartiet kommer ta plats i EU-parlamentet. De slutgiltiga siffrorna visar på 7,1% av rösterna, vilket är mer än klart godkänt. Det är en enorm möjlighet att driva på partiets kärnfrågor och få upp dem till en mer allmän diskussion på en högre agenda.
Det är också därför jag tänker mig att det nu är hög tid att diskutera mer än politiska floskler, medlemsantal och mandatmöjligheter. Det borde varit slut på den här typen av ryggdunkande för länge sedan, kan jag tycka. Det är nu hög tid att diskutera ideologi och organisation för att klara sig som politiska kraft längre än till slutet av sommaren.
Jag har full förståelse för att en partiledare för att bedriva ett vettigt arbete också bör få pengar för sitt uppdrag. Min invändning är dock just den som Rasmus förtydligar i kommentarerna till förra inlägget - de pengarna måste komma från partiet, inte från EU!
Jag röstade på Piratpartiet för att jag ville driva upp internetrelaterade frågor på EU:s agenda, inte för att bygga upp ett nationellt piratparti.
De pengar som Piratpartiet får till sitt förfogande för anställning av exempelvis assistenter och andra hantlangare bör rimligen gå till just det.
Där finns det säkert många förslag på människor som skulle passa på de platserna, men det viktiga är att man ser till kompetensen hos de tilltänkta kandidaterna. Med den medlemsbas och det nätverk Piratpartiet har borde det inte vara svårt att vaska fram riktiga guldklimpar.
Det är här diskussionen måste börja, innan man ens börjar fundera på någon form av Falkvingefallskärm eller annan anställningsform. Det är dags att tänka mer på strategi, politik och framtid än på mysfaktor.
Först och främst: Jag är mycket nöjd med att Piratpartiet kommer ta plats i EU-parlamentet. De slutgiltiga siffrorna visar på 7,1% av rösterna, vilket är mer än klart godkänt. Det är en enorm möjlighet att driva på partiets kärnfrågor och få upp dem till en mer allmän diskussion på en högre agenda.
Det är också därför jag tänker mig att det nu är hög tid att diskutera mer än politiska floskler, medlemsantal och mandatmöjligheter. Det borde varit slut på den här typen av ryggdunkande för länge sedan, kan jag tycka. Det är nu hög tid att diskutera ideologi och organisation för att klara sig som politiska kraft längre än till slutet av sommaren.
Jag har full förståelse för att en partiledare för att bedriva ett vettigt arbete också bör få pengar för sitt uppdrag. Min invändning är dock just den som Rasmus förtydligar i kommentarerna till förra inlägget - de pengarna måste komma från partiet, inte från EU!
Jag röstade på Piratpartiet för att jag ville driva upp internetrelaterade frågor på EU:s agenda, inte för att bygga upp ett nationellt piratparti.
De pengar som Piratpartiet får till sitt förfogande för anställning av exempelvis assistenter och andra hantlangare bör rimligen gå till just det.
Där finns det säkert många förslag på människor som skulle passa på de platserna, men det viktiga är att man ser till kompetensen hos de tilltänkta kandidaterna. Med den medlemsbas och det nätverk Piratpartiet har borde det inte vara svårt att vaska fram riktiga guldklimpar.
Det är här diskussionen måste börja, innan man ens börjar fundera på någon form av Falkvingefallskärm eller annan anställningsform. Det är dags att tänka mer på strategi, politik och framtid än på mysfaktor.
elmindreda