Jag fortsätter på trådar från kommentarsfälten till förra inlägget. Det känns som att det är en diskussion som gott och väl kan hållas vid liv ett tag till.
Jag tycker inte alls att den här frågan är enkel, snarare är den otroligt djup och invecklad. Framförallt är den invecklad eftersom Piratpartiet på några månader växt med säkerligen minst tusen procent (grov höftning). Eftersom den massiva medlemstillströmningen som kom i samband med införandet av Ipred _och_ domen mot The Pirate Bay dessutom lyckades time:a en valrörelse behöver man ju inte vara helt körd för att förstå att organisationen inte hunnit med att strukturera om från diskussionsklubb till massparti.
I just det här fallet ser jag två potentiella faror. En har jag redan nämnt. Om pengar som kommer från EU (oavsett om de råkar vara parlamentarikerns privata arvode) används för att bygga något bortom EU måste detta vara mycket väl motiverat. Annars riskerar man att planera olustiga känslor hos väljare som gillar Piratpartiets politik, men för den delen inte vill ställa upp på allt partiet gör. Jag är en av dessa.
Den andra faran tänker jag mig ligger i det faktum att Piratpartiet är en blomstrande och växande organisation med enorm gräsrotspotential. Visst, precis som en kommentar till förra inlägget säger är beslutet om vem ska arbeta som assistent till Christian Engström rimligtvis i slutändan Engströms. Det är viktigt att det är ett vettigt team som samlas i Bryssel för att skapa framtid.
Samtidigt har Piratpartiet en medlemsbas på 50000 personer, och när partiet har som grundbult att samhället ska vara transparent, lättnavigerat och demokratiskt krävs det att också partiet fungerar på det viset. Alla med minsta inblick i Piratpartiet vet att det haltar både här och där på den här fronten. Ett sätt att motverka det vore att föra diskussionen om officiella medarbetare mer öppet än i slutna Skype-kanaler, exempelvis pejla läget mer med de engagerade medlemmar som bloggar, skriver och argumenterar.
Jag tycker inte alls att den här frågan är enkel, snarare är den otroligt djup och invecklad. Framförallt är den invecklad eftersom Piratpartiet på några månader växt med säkerligen minst tusen procent (grov höftning). Eftersom den massiva medlemstillströmningen som kom i samband med införandet av Ipred _och_ domen mot The Pirate Bay dessutom lyckades time:a en valrörelse behöver man ju inte vara helt körd för att förstå att organisationen inte hunnit med att strukturera om från diskussionsklubb till massparti.
I just det här fallet ser jag två potentiella faror. En har jag redan nämnt. Om pengar som kommer från EU (oavsett om de råkar vara parlamentarikerns privata arvode) används för att bygga något bortom EU måste detta vara mycket väl motiverat. Annars riskerar man att planera olustiga känslor hos väljare som gillar Piratpartiets politik, men för den delen inte vill ställa upp på allt partiet gör. Jag är en av dessa.
Den andra faran tänker jag mig ligger i det faktum att Piratpartiet är en blomstrande och växande organisation med enorm gräsrotspotential. Visst, precis som en kommentar till förra inlägget säger är beslutet om vem ska arbeta som assistent till Christian Engström rimligtvis i slutändan Engströms. Det är viktigt att det är ett vettigt team som samlas i Bryssel för att skapa framtid.
Samtidigt har Piratpartiet en medlemsbas på 50000 personer, och när partiet har som grundbult att samhället ska vara transparent, lättnavigerat och demokratiskt krävs det att också partiet fungerar på det viset. Alla med minsta inblick i Piratpartiet vet att det haltar både här och där på den här fronten. Ett sätt att motverka det vore att föra diskussionen om officiella medarbetare mer öppet än i slutna Skype-kanaler, exempelvis pejla läget mer med de engagerade medlemmar som bloggar, skriver och argumenterar.
Bloggens inlägg (Atom)
Anonym