Idag satt jag i paneldebatt med bland andra det polska Piratpartiets ordförande. Han och jag företrädde piratscenen, medan de andra panelmedlemmarna företrädde polska motsvarigheten till Stim, en av polens större advokatbyråer med specialinriktning mot upphovsrätt och tidigare nämnde Jakub Dusiewski från Gutek Film.

Det intressanta med fildelningsdiskussionen i Polen är att den tycks ha gått åt det håll som vi i Sverige nog hade hoppats att den hade gjort även hos oss. Polen har sjutton miljoner internetanvändare, och man bedömer att fildelningen ligger på svenska nivåer (ca 60-70 %). Samtidigt har man starka intressen som driver upphovsrättfrågor via lobbyorganisationer och advokatbyråer.

Det intressanta är dock att man här är öppen för diskussion och dialog mellan de olika sidorna i debatten. Såväl den lokala Stim-varianten och advokatbyrån hade en väldigt öppen inställning till internetkulturen, och förstod att det är svårt att arbeta med, mot eller kring något man egentligen inte känner till. Istället sökte man på allvar upplysning, och ville försöka förstå hur internet fungerar, för att på allvar kunna jobba för en framtida distributionsform som kombinerar business och internet.

Det är spännande, för i Sverige är ju läget ju totalt det motsatta. Vi har en stark och flerbent piratrörelse, och vi har en maktstark medielobby som under ett tiotal år legat med såväl företagsvärlden som den politiska sfären. Polariseringen är total, och även om jag nog skulle vilja säga att väldigt få på internet är helt avigt inställda till digital distribution har exempelvis vi från Piratbyråns sida haft enorma svårigheter till att få till en dialog.

Jag är övertygad om att en ökad dialog mellan oss internauter och allsköns mediebolag skulle kunna leda till en med bredspektral framtid med större valfrihet och ett mer decentraliserat kulturutbud. Det svarta fåret här är våra antipiratorganisationer, där såväl Antipiratbyrån som Ifpi och Maqs, profilerat sig som hårdföra nätsheriffer som gärna skulle såväl kölhala oss som rulla oss i tjära och fjädrar.

Det är exempelvis rätt symptomatisk att Ifpi kategoriskt nekat möten och debatter dit vi också är inbjudna. Eller snarare, man har avbokat med kortast möjliga varsel, vilket framförallt ställt till det för organisatörerna. Vad är man egentligen rädd för? Mediebolagen har mycket att lära av sina kamrater i öst, lobbyisterna däremot har bränt alldeles för många broar och tycks vara hopplöst förlorade.