Idag blev jag uppringt av en reporter som ville ha ett uttalande om Solna Tingsrätts dom i det första Ipred-åtalet, där tingsrätten nu tvingar internetleverantören ePhone att lämna ut persondata för en av sina kunder. Jag hade inte hört om det här innan hon ringde, så jag stod lite mållös. Resultatet blev i alla fall en artikel som jag delar med Rick Falkvinge.

Jag ser tre tydliga problem med domen, bortsett från det mer självklara att det är riktigt olyckligt att den gått emot internetleverantören och dess kund.

För det första är det ställt bortom allt tvivel att Antipiratbyrån olovligen tagit sin in på den server som är föremål för anmälan. Säkerhetskonsulten André Rickardsson skriver om det här i en debattartikel från i våras:

Åtkomst till en skyddad server kan ske på flera sätt. Det enklaste är att få tillstånd från ägaren av servern. Jag bedömer dock att det är osannolikt att Antipiratbyrån har fått tillstånd av ägaren.

En annan metod är att hacka sig in i servern. Detta bedömer jag också som helt osannolikt med tanke på att IT-kompetensen på Antipiratbyrån är något bristfällig. Det mest sannolika är att Antipiratbyrån har använt sig av en infiltratör för att få tillgång till ett konto på servern, vilket är en av de ”okonventionella” metoder som Antipiratbyrån vanligtvis använder sig av.

För det andra är det enda Antipiratbyrån bevisat med hjälp av ovanstående dataintrång att det på servern funnits upphovsrättsskyddat material. Innehavet är mig veterligen ännu inte olagligt, utan det är spridningen som är möjlig att åtala. Eftersom servern enligt uppgift ska ha varit privat och lösenordsskyddad torde det därför inte vara ett bevis på tillgängliggörande att en privat branschorganisation lurar sig in och laddar ner något. 

För det tredje är domen är riktigt vanskligt lågvattenmärke vad gäller rättssäkerhet. Halvtaskig databevisning som leder till fällande dom kan ge enorma chockvågor bland alla de kids som sitter hemma och lever sina liv på nätet.

Varje gång man fäller domar som denna, som upplevs som orättfärdiga och ogenomtänkta, skjuter man ännu en liten båt av förtroende för rättsväsendet i sank. I takt med att rättsarmadan blir mindre och mindre kan man gott tänka sig att även förtroendet för vårt rättssamhälle blir allt mindre.

Det dagen kidsen börjar koppla att it-lagstiftning och lagstiftning mot exempelvis våldsbrott och annat mer kännbart faktiskt är delar av samma rättssystem - då har vi problem. Stora problem.