Skulle jag skrivit för en kvällsblaska skulle kommentarsfloden till mitt förra inlägg, om Rick Falkvinges eventuella anställning, kanske kallats för "hatchock". Egentligen är det inget konstigt, för min post var varken särskilt djuplodande eller analytisk. Samtidigt hoppas jag med hela mitt hjärta att de interna diskussionerna är något djupare än kommentarsflödet här.
Jag har en del trådar jag behöver knyta ihop här känner jag, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Först och främst tycker jag att det är tråkigt att många kommentarer tycks fokusera på summan 188000 kronor, som Aftonbladet skriver om så pass plumpt att man kan tro att Rick Falkvinge vill ha hela kakan själv. Givetvis förstår jag att de pengarna är EU-parlamentarikerns att anställda _flera_ assistenter för.
Samtidigt är det otroligt symptomatiskt att det är just detta många verkar hakat upp sig på. Istället för att diskutera själva kärnfrågan, alltså _hur_ besluten tagits, försöker man skydda sig från missförstånd kring besluten ifråga.
Jag är, som jag brukar poängtera, inte med i Piratpartiet - men samtidigt känner jag fler partister än jag tror många som faktiskt är medlemmar gör. Det gör att jag har en god bild av vad som rör sig såväl inom som kring partiets inre led. Därav "pysandet".
Jag har helt enkelt sett att det finns vissa brister. Det handlar inte om något personligt groll, det handlar inte heller om någon avund av något slag. Det handlar om en ärlig oro för vad som händer med Piratpartiet. Jag gillar nämligen Piratpartiets ideal och ideer, däremot har jag svårt för partier.
I Piratpartiets fall finns det stora brister med interndemokratin. Om så önskas kan jag lägga fram ett dussin länkar till bloggposter av piratpartister, interna diskussioner på piratpartiets forum och lite annat smått och gott som påvisar de brister som finns. Om de interna demokratiseringsstrukturerna inte ser till att byggas på och stöttas finns stor risk att partiet blir ihåligt och klent.
Det här är dagen efter att Piratpartiet meddelat grupptillhörighet i EU-parlamentet, och samma dag som det dykt upp en artikel om att Rick Falkvinge vill bli anställd av partiet. Ingen av de frågorna tycks vara välförankrad i gräsrotsorganisationen. Åtminstonde har det inte förts någon särskild debatt om någon av dem.
Det vore ju trevligt om diskussionen om interndemokratin kunde komma igång nu, det är verkligen dags.
Jag har en del trådar jag behöver knyta ihop här känner jag, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Först och främst tycker jag att det är tråkigt att många kommentarer tycks fokusera på summan 188000 kronor, som Aftonbladet skriver om så pass plumpt att man kan tro att Rick Falkvinge vill ha hela kakan själv. Givetvis förstår jag att de pengarna är EU-parlamentarikerns att anställda _flera_ assistenter för.
Samtidigt är det otroligt symptomatiskt att det är just detta många verkar hakat upp sig på. Istället för att diskutera själva kärnfrågan, alltså _hur_ besluten tagits, försöker man skydda sig från missförstånd kring besluten ifråga.
Jag är, som jag brukar poängtera, inte med i Piratpartiet - men samtidigt känner jag fler partister än jag tror många som faktiskt är medlemmar gör. Det gör att jag har en god bild av vad som rör sig såväl inom som kring partiets inre led. Därav "pysandet".
Jag har helt enkelt sett att det finns vissa brister. Det handlar inte om något personligt groll, det handlar inte heller om någon avund av något slag. Det handlar om en ärlig oro för vad som händer med Piratpartiet. Jag gillar nämligen Piratpartiets ideal och ideer, däremot har jag svårt för partier.
I Piratpartiets fall finns det stora brister med interndemokratin. Om så önskas kan jag lägga fram ett dussin länkar till bloggposter av piratpartister, interna diskussioner på piratpartiets forum och lite annat smått och gott som påvisar de brister som finns. Om de interna demokratiseringsstrukturerna inte ser till att byggas på och stöttas finns stor risk att partiet blir ihåligt och klent.
Det här är dagen efter att Piratpartiet meddelat grupptillhörighet i EU-parlamentet, och samma dag som det dykt upp en artikel om att Rick Falkvinge vill bli anställd av partiet. Ingen av de frågorna tycks vara välförankrad i gräsrotsorganisationen. Åtminstonde har det inte förts någon särskild debatt om någon av dem.
Det vore ju trevligt om diskussionen om interndemokratin kunde komma igång nu, det är verkligen dags.
Terobi