Det här med datande och barn är något som i perioder är rätt inne att prata om. Sist vi köpte en dator vet jag exvis att vi fick med boken "Så skyddar du ditt barn på internet". Jag är inte riktigt för den teknikrädda skyddsmentaliteten, men det blir ändå aktuellt ibland.
Häromdagen lärde jag Agnes hur man hanterar IRC. Att se en nioåring irca är lite speciellt, men hon fastnade för det väldigt fort. På kanalen där hon hamnade, #telekompaketet på FreeQuest, sitter det bara trevliga personer - och dessutom en del andra barn i hennes ålder.
Jag har förstått att det inte är helt självklart att låta barn använda internet på det här viset. Men samtidigt är jag inte övertygad om varför det vore dåligt.
Ett argument vore att IRC är ett vuxenforum, snarare än ett ställe för barn. Jag är inte säker på om jag köper det. För något år hängde Agnes dock på HabboHotel, en 3d-chat för barn där man styr en gubbe som kan prata och interagera med enkla kommandon. Någon timme efter att hon loggat in första gången kom de första sexinviterna. IRC däremot är min bakgård, och de kanaler jag låter Agnes testa sig fram på är befolkade av mina vänner. Det känns tryggare. Sina egna vänner chattar Agnes redan med på MSN, dessutom.
Ett annat argument vore det som jag lyckades göra mig osams med en av Agnes kompisars föräldrar om häromdagen. Han var upprörd över internet (och kabel-tv!) eftersom ungdomarna inte förstår att värja sig mot den stormflod av skit som vräker över dem. Även det här är något jag inte köper. I ett digitaliserat (eller korsmedialt om man så vill) samhälle ligger tryggheten (och makten) hos dem som lärt sig att hantera det. Det gäller i mina ögon att tidigt lära kidsen saker som omdöme, värderinar och mental gallring, så att de förstår vilken ynnest det är att få ta det av något så vackert som internet.
Min inre kompromiss i just Agnes/IRC-fallet är, för att lugna eventuella farhågor, att styra lite vilka kanaler hon hänger på. Skulle det av någon anledning bli problem i #telekompaketet så startar vi väl #barnpaketet som ungdomschat. Och söker upp dem som bråkat med våra barn förstås.
Häromdagen lärde jag Agnes hur man hanterar IRC. Att se en nioåring irca är lite speciellt, men hon fastnade för det väldigt fort. På kanalen där hon hamnade, #telekompaketet på FreeQuest, sitter det bara trevliga personer - och dessutom en del andra barn i hennes ålder.
Jag har förstått att det inte är helt självklart att låta barn använda internet på det här viset. Men samtidigt är jag inte övertygad om varför det vore dåligt.
Ett argument vore att IRC är ett vuxenforum, snarare än ett ställe för barn. Jag är inte säker på om jag köper det. För något år hängde Agnes dock på HabboHotel, en 3d-chat för barn där man styr en gubbe som kan prata och interagera med enkla kommandon. Någon timme efter att hon loggat in första gången kom de första sexinviterna. IRC däremot är min bakgård, och de kanaler jag låter Agnes testa sig fram på är befolkade av mina vänner. Det känns tryggare. Sina egna vänner chattar Agnes redan med på MSN, dessutom.
Ett annat argument vore det som jag lyckades göra mig osams med en av Agnes kompisars föräldrar om häromdagen. Han var upprörd över internet (och kabel-tv!) eftersom ungdomarna inte förstår att värja sig mot den stormflod av skit som vräker över dem. Även det här är något jag inte köper. I ett digitaliserat (eller korsmedialt om man så vill) samhälle ligger tryggheten (och makten) hos dem som lärt sig att hantera det. Det gäller i mina ögon att tidigt lära kidsen saker som omdöme, värderinar och mental gallring, så att de förstår vilken ynnest det är att få ta det av något så vackert som internet.
Min inre kompromiss i just Agnes/IRC-fallet är, för att lugna eventuella farhågor, att styra lite vilka kanaler hon hänger på. Skulle det av någon anledning bli problem i #telekompaketet så startar vi väl #barnpaketet som ungdomschat. Och söker upp dem som bråkat med våra barn förstås.
Bloggens inlägg (Atom)
Rikard
De använder mest MSN-protokollet för att chatta (den yngsta dottern kör linux så det är väl pidgin eller nåt) och inte så mycket barncommunities längre (de hade varsin "Stallet-period" osv). IRC har de väl lekt med någon gång, iaf den äldre av dem var inne på svenska linuxföreningens irc och härjade för några år sedan mest för att reta farsgubben misstänker jag.
En mycket intressant aspekt av deras uppkopplade liv är när de sitter med varsin netbook i soffan, cirka 50 centimeter från varandra och plötsligt börjar slåss. Detta ser helt vansinnigt ut men förklaringen brukar vara syskonbråk via MSN...
Vad gäller skydda barn på internet så skriver jag under på din beskrivning att barnen är intelligenta nog att lära sig hantera "all skit som vräker över dem". Jag pratar ibland med dem om huruvida de får snuskiga inviter över IM. Svaret brukar bli i stil med "Meh! Tror du jag har snuskgubbar på min kontaklista? Vet du inte hur man blockar folk, eller?".
Den mesta hysterin över Det Farliga Internet Som Äter Barn bottnar nog i vuxnas bristande förståelse över hur saker fungerar och en märklig misstro mot barns förmåga att tänka själva och hantera problem.
Sedan förekommer det avigsidor som mobbning över SMS och IM. Men det är ju också en fråga om att uppfostra barn. Inte minst de som mobbar. Lite märkligt om man ska angripa det problemet genom att reglera nätet för dem som blir mobbade.