Idag är jag med på några rader i Nyheter 24, som gör en grej av att det i senaste Kalle Anka-tidningen finns en serie som dissar fildelning. Serien har vandrat några varv på internet, och folk tror - precis som jag också gjorde - till en början att det är ett skämt, tills man förstår att det är på riktigt.

Det är väl ungefär det jag säger i artikeln också, ihop med att det faktiskt kan vara ett problem när man på det här sättet försöker fostra barn och ungdomar till något de bevislingen inte riktigt gått med på än. Kalle Anka är givetvis fylld med en massa annan sensmoral i andra strippar, men det brukar då vara av det mer allmänt hållna slaget alternativt underfundiga skämt.

Det som inte kom med var att det jag egentligen är upprörd över inte är att man försöker påverka kids. Det är snarare att man påverkar kids på seriearenan. Serier av det här slaget är riktade till barn och ungdomar, och är en del av deras verklighetsbild. Det man gör är alltså att man låter den här typen av moralpropaganda tränga in på kidsens egen arena.

Det är som att en repressiv vuxenvärld infekterar en kreativ barnvärld, som vanligtvis är långt mer fantasifylld än det här. Det gör mig upprörd, att man använder något barnen ser som självklart för att göra reklam för något delar av vuxenvärlden anser att de borde lära sig är självklart.