Stefan på Cybernormer skriver i ett långt (och mycket, mycket läsvärt) inlägg om hur nätpolitiken tycks gå från motstånd till skapande. Som en prolog till vad som komma skall skriver han bland annat om perioden då diskussionen om fildelning varit den hetaste nätpolitiska frågan, och hur det nu håller på att utfasas:

Kanske kan man säga att nånstans runt 2002 till 2008 därmed blev nätaktivismens trotsålder, tonårsperioden när man skulle bråka med etablissemanget, med de regler som fanns, bryta mot utegångsförbud och svära i kyrkan. Tiden när internet var punk. Detta var tiden när segare strukturer bjöd upp till kamp och estetiken här var tydlig: piraterna började segla: i bukter, byråer och partier. Men nu, när det bubblande tonårstrotsiga varit med ett tag förändras spelplanen, i takt med några av dess aktörer.

Jag har själv ofta känt att det varit dags att bygga något kreativt, något nyskapande - och det är också därför jag blivit otroligt glad när Juliagruppen seglat upp och börjat hitta sin plats i nätvaron.

Jag  menar, visst var Piratbyråns mest punkiga perioder både nödvändiga och dessutom väldigt roliga. Mycket av mentaliteten fanns dessutom både pre- och post-Pb, men ändock. Det kan vara så att det är dags att inte _bara_ mucka och racka ner på saker, utan också börja bygga. Bygga både framåt, uppåt och ditåt.

Det svåra är att bolla både motstånd och byggande på ett kreativt vis. Vid mitt anförande på Parley pratade jag bland annat om att en grundhållning till de internetreglerande direktiv som kommer bör vara konsekvent avvisande, just eftersom jag är övertygad om att även det fåtal ruttna russin som kan komma ur kompromisser av olika slag ihop kan bli en riktigt genomrutten kaka. I verkligheten kan förstås det praktiska arbetet se annorlunda ut, men principen bör nog ändå vara "nej till reglering" så länge arbetsklimatet ser ut som det gör. Det viktiga är dock vad man gör förutom att säga nej, förutom att jobba mot saker.

Slagordet "vi bygger!" eller "vi bygger om!" har varit frekvent använt i arbetet kring We Rebuild, och jag tror att det är viktigt att ta fasta på. Se att protesterna kan vara en led i medvetandegörandet och (den stundtals nödvändiga) brandkårspolitiken, men att det långsiktiga arbetet måste vara byggande.

Det finns en aktivism som på ett annat sätt vill bygga, på ett annat sätt vill skapa nya strukturer baserat på en etik som har fötts ur nätverkets förutsättningar, ur internets möjligheter snarare än risker. Kort sagt, som att en gryende våg har börjat rulla där fröet är sått för en trovärdig övergång från en motståndsidentiteten i en projektidentitet. En förståelse i att det går att delta, det går att påverka, och det går att förändra – lagarna är inte huggna i sten.

Läs _mycket_ gärna hela Stefans text på Cybernormer, och kommentera ännu hellre. Det här är en viktig diskussion som kräver deltagande.