Min bloggskugga fortsätter, men jag vill ändå göra lite reklam för årets sista Juliagruppsarrangemang: "Nät och samtal IV: Bli din egen internetleverantör" som imorgon tisdag körs ihop med Sics, Swedish institute for computer science, i Stockholm.
Såväl Rasmus Fleischer som Christopher Kullenberg har redan hunnit blogga om hur gränserna för vad som _egentligen_ är en internetleverantör alltmer tycks suddas ut. Jag köper visserligen en uppkoppling till internet från ett specfikt företag (ärligt talat två, eftersom digital-tvn går via en helt annan operatör och kabel), men tar det verkligen stopp där? Är jag ute på _internet_ så fort kabeln gått ut från mitt hem, eller finns det andra aktörer som jag kan och kanske bör ta hänsyn till? Vem ansvarar jag som nätanvändare inför?
För att förstå spelet, en del av det vi kallar nätpolitik, är det därför också bra att reda ut härvan av ansvarsfördelning, informationsövergångar och digitala flöden. För att citera Christopher Kullenberg:
Även här blir ansvarsfrågan intressant. Med den uppsjö av tjänster som man som hushållsinternaut kan erbjuda följer också funderingarna kring om i hur många led man också är ansvarig utåt. Man skulle kunna tänka sig en internetleverantörskedja som sträcker sig väldigt långt, om man vill läsa resonemanget lite luddigt. Det är då de stora frågorna måste väckas, eller som Rasmus Fleischer skriver:
Såväl Rasmus Fleischer som Christopher Kullenberg har redan hunnit blogga om hur gränserna för vad som _egentligen_ är en internetleverantör alltmer tycks suddas ut. Jag köper visserligen en uppkoppling till internet från ett specfikt företag (ärligt talat två, eftersom digital-tvn går via en helt annan operatör och kabel), men tar det verkligen stopp där? Är jag ute på _internet_ så fort kabeln gått ut från mitt hem, eller finns det andra aktörer som jag kan och kanske bör ta hänsyn till? Vem ansvarar jag som nätanvändare inför?
För att förstå spelet, en del av det vi kallar nätpolitik, är det därför också bra att reda ut härvan av ansvarsfördelning, informationsövergångar och digitala flöden. För att citera Christopher Kullenberg:
Internet är ett hack, en överkodning på existerande kabelinfrastruktur. Låt oss skruva tillbaka tiden sisådär femtio år och spana in följande bild: Nätpolitik inkluderar de diken, antenner och satelliter som det paketswitchade nätet sedan kan nyttja som infrastruktur.Man kan även tänka sig samma resonemang åt andra hållet. Är jag slutkund när jag tagit del av det bredband mina internetleverantörer säljer till mig? Om jag delar ut min uppkoppling, eller för den delen leverar någon form av egna tjänster via den uppkoppling jag har, torde inte jag då kunna ses som en liten och väldigt väldigt väldigt småskalig internetleverantör?
Även här blir ansvarsfrågan intressant. Med den uppsjö av tjänster som man som hushållsinternaut kan erbjuda följer också funderingarna kring om i hur många led man också är ansvarig utåt. Man skulle kunna tänka sig en internetleverantörskedja som sträcker sig väldigt långt, om man vill läsa resonemanget lite luddigt. Det är då de stora frågorna måste väckas, eller som Rasmus Fleischer skriver:
Frågan måste ställas vilka nättjänster som alls ska vara tillåtna.Diskussionen kan få börja ungefär nu, eller varför inte på tisdagens seminarium med Juliagruppen feat. Sics (eller det omvända om man så vill).
